Komma sig för och ta igen

Uuuaahhh, hur blev jag en sådan usel bloggare?! Inte ett enda inlägg sedan i lördags ju! :O Har tänkt skriva varenda dag sedan dess, men tiden och orken har helt enkelt inte velat infinna sig (åtminstone inte samtidigt). Att bloggen drabbades av en besöksboom i helgen har ju inte precis heller gjort det lättare att skriva...
 
 
Jaa, jag vet att jag får skylla mig själv när jag slänger in någon kommentar hos någon storbloggare. Jag antar att det är min självdestruktiva sida som får mig att göra sådana saker...eftersom jag ju mycket väl vet att det leder till massiv prestationsångest och långvarig inläggstorka.
 
Nåväl. Dags att ta igen lite missade uppdateringar (nu när besökarantalet börjat dala till lite mer hanterbara nivåer). Efter att jag publicerat det senaste inlägget i lördags gick syrran och jag faktiskt ut ett tag. Stan svämmade såklart över av diverse kulturella aktiviteter, det var folk precis överallt och Ångestmonstret började härja om att vi genast skulle gå tillbaka hem igen. Men vi fortsatte ändå genom vimlet, tills vi hamnade framför en liten scen som vi bara inte kunde slita oss från. En singer/songwriter stod där med sin gitarr och sjöng egenskrivna låtar som gick rakt in i hjärtat. Vi stod kvar där under hela framträdandet och förundrades över att denna otroliga människa bott här i stan i över ett decennium utan att vi ens hört talas om honom. Jag antar att vi borde ha gått fram till honom efteråt och talat om för honom hur bra vi tyckte att han var, men istället gick vi bara därifrån (väl hemma sökte jag upp hans Facebook-profil och snokade runt där en stund - men jag skrev ingenting och skickade ingen vänförfrågan...är jag inte otroligt kontaktsökande, så säg?!).
 
I söndags fick jag äntligen besök av min stödperson igen! :D Vet inte hur länge sedan det var vi såg varandra sist, men det kändes som om vi hade en hel del att ta igen. Nu får det verkligen inte dröja lika länge till nästa gång!
 
Jag glömde inte bort att lägga upp söndagssagan i söndags kväll, jag bara orkade inte. Så vi tar den nästa söndag istället.
 
Igår åt jag lunch med mamma och syrran. Efteråt gick vi förbi optikern, och jag tog mig äntligen för att gå in och boka en tid för synundersökning. Det är väl sisådär ett halvår nu som jag insett att jag behöver nya glasögon, men jag har liksom inte kommit mig för att göra någonting åt saken. Förrän nu. Får se hur lång tid det tar innan jag kommer mig för att gå till frisören - det har jag behövt sedan midsommar ungefär...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback