Idag fyller min kära blogg 4 år. :)

 

På 3-årsdagen skrev jag ett djupt inlägg om hur min tillvaro förändrats under bloggens livstid. Jag har ingen lust att upprepa mig, så gå gärna in och läs det inlägget själva.

 

Hur ser min situation ut i dagsläget då?

 

...

 

Hm...nu har jag suttit och klurat på den frågan en stund utan att komma på vad jag ska skriva. Kanske bör jag inte ens besvara den idag, med tanke på att det är söndag och jag känner mig sedvanligt söndagsrastlös och har svårt att se det fina i tillvaron.

 

Men egentligen har jag det ju bra, eller hur? Det går upp och det går ner, men jag har varken något dåligt förhållande eller någon osäker jobbsituation att oroa mig över. Min tillvaro är förmodligen så stabil den kan bli, och hade jag inte varit The Worrying Kind skulle jag väl ha lutat mig förnöjt tillbaka och bara varit lugn och glad.

 

Men jag fungerar inte på det sättet. Jag oroar mig, jag våndas, jag ser problemen torna upp sig, jag sjunker ner i djupa dalar av melankoli, jag förtärs av ångest, jag tänker för mycket och jag är rädd. Så har det alltid varit och så kommer det antagligen alltid att vara. Men jag accepterar det, för det är en del av den jag är - och tack och lov är det just bara EN DEL och inte allt jag är. Jag har också förmågan att känna mig lycklig, förväntansfull, barnslig, exalterad, förälskad, begåvad, tacksam och lugn.

 

Jag är en komplicerad person. Men grunden jag står på blir alltmer stadig, mitt spelrum blir allt större och min trygghet starkare. Så det finns nog hopp för framtiden. :)

 

Grattis på 4-årsdagen, The Worrying Kind!