Företaget som har lokalerna ovanför Körsbärsdalen får mig att känna som om jag är med i Gasljus eller något. Jag kom hit halv sju nu på morgonen - och de höll redan på och släpade möbler och dylikt däruppe. De släpar möbler i stort sett varenda dag, vid de mest märkliga tidpunkter.

 

Lite extra creepy blir det genom vetskapen om att företaget ovanför sysslar med psykoterapi.

 

Tack och lov är det inte bara jag som hör möbelflyttandet, utan Körsbärsdalens övriga invånare har också reagerat, så riktigt som Ingrid Bergmans karaktär i filmen känner jag mig ändå inte.