Snälla, rikta den där ilskan mot de VERKLIGA mansgrisarna istället!

Just när jag skulle lägga undan dutten och sluta ögonen för natten fick jag syn på detta i en feministisk grupp på Facebook...
 
 
...och undrade förstås vad fan det var frågan om.
 
Så jag gick in på Yohios Twitter-sida, och kunde snart lista ut vad som orsakat ramaskriet. (För er som inte orkar rota runt i röriga Twitter-flöden efter kommentarer hit och dit för att reda ut turerna så finns en någorlunda okej - åtminstone för att vara skriven i en sensationslysten kvällstidning - sammanfattning att läsa här.) I korta drag handlar det om att Yohio har uttryckt åsikter om att en sexistisk musikvideo är just sexistisk (eftersom den faktiskt ÄR jävligt sexistisk tänker jag inte publicera något YouTube-klipp här, men låten heter "Anaconda" och artisten heter Nicki Minaj, om ni nu själva känner för att kolla upp det). Och på något skruvat sätt drar somliga därför slutsatsen att han är kvinnohatare.
 
Give. Me. A. Break.
 
Det kanske inte är någon supergenomtänkt genusvetenskaplig analys att skriva att någonting är "filth" eller att man känner sig "disgusted" av att se det, det kan jag hålla med om. Men om man känner till Yohio och vad han står för (eller bara tar sig tid att läsa de efterföljande, förklarande tweetsen från honom nu ikväll) så inser man förstås att det han vänder sig emot inte är kvinnliga artisters uttryckssätt utan den negativa utveckling av objektifiering och sexism som sker inom exempelvis musikbranschen.
 
Låter det bekant, kära medsystrar? Låter det kanske precis som det vi också reagerar på och motsätter oss? Just det. Så snälla snälla SNÄLLA, använd den där fantastiska kämpaglöden och ilskan och argumentationen där den bättre behövs. Mot de VERKLIGA mansgrisarna.
 
Om bara några veckor är det val i Sverige. Så sent som igår såg jag en valaffisch från ett antifeministiskt, homofobiskt, kvinnohatande, bakåtsträvande parti (tänker inte nämna vilket, men ni kanske kan gissa) som påstod sig stå för jämställdhet. Först tänkte jag att det måste vara något slags absurt skämt. Men sedan insåg jag att nämnda parti (och även övriga etablerade partier) förstås är rädda nu. De är rädda för den rosa revolutionen - vilket måste betyda att vi håller på att lyckas. Och därför försöker de rida på de rosa opinionsvågorna och styra dem in i sina egna hamnar (det faktum att de är mer fokuserade på att hindra feministerna från att komma in i riksdagen än på att få rasisterna att åka ut därifrån är i sig jävligt sjukt, men den diskussionen tänker jag inte fördjupa mig i just nu).
 
Felaktigt riktade attacker, som att exempelvis kalla Yohio för kvinnohatare, bidrar inte till den rosa revolutionens genombrott. Tvärtom. Det ger bara kritikerna mer vatten på sina fördomsfulla kvarnar ("jaha, där ser ni, de är ju inte kloka, de där manshatarna!"). Och de som vacklar väljer de blå eller röda hamnarna istället för den rosa. Och så vill vi ju inte ha det!
 
Revolution! Let us show them that it's the only solution!

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback