Rädd för mörkret

"Skorpan Lejonhjärta, är du rädd?"
"Nej ... jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå. Jag gör det nu ... nu ... och sen blir jag aldrig mera rädd."
 
 
Hm...nu är det ju inte så att jag hoppat utför ett stup och kommit till Nangilima idag. Men jag har gjort något annat modigt. Jag har tillbringat X antal timmar alldeles ensam nere i Körsbärsdalens källararkiv.
 
Det var mitt eget initiativ och det kändes bra ända tills hissen stannade längst ner i huset och den där automatiska rösten sa "källarplan" och jag blev tvungen att kliva ut i det där mörka läskiga gyttret av svindlande gångar och skuggor och vrår (jag är mer eller mindre övertygad om att det bor spöken eller vampyrer eller några andra mindre gemytliga varelser där nere).
 
Jag ville genast kliva tillbaka in i hissen och åka upp igen. Men det gjorde jag inte! Jag travade iväg till förrådet (med kalla kårar utmed ryggraden och ständiga blickar över axeln) och satte igång med arbetet jag föresatt mig att utföra, nämligen att sortera alla de gamla arkivboxarna i alfabetisk ordning.
 
Några timmar, en bruten nagel (skrik!), ett blödande nagelband (panik!) och några liter svett senare kom chefen ner för att kolla så att jag inte svimmat eller något. Och då följde jag med honom tillbaka upp till kontoret. Det kändes minst sagt bra att ha sällskap under den där promenaden mellan förrådet och hissen.
 
Jag åt min lunch, satte rosa Hello Kitty-plåster på mina trasiga fingrar (fierce!), använde inhalatorn (jag får ju astmaanfall vid fysisk ansträngning) och sedan återvände jag till källaren. Det var läskigt den här gången också, men jag fixade det (utan att springa, vilket jag annars har en tendens att göra i de där creepy gångarna). Jag höll på att få panik medan jag stod och väntade på att hissen skulle komma neråkande från översta våningen och hämta mig...men jag tog mig faktiskt upp från källaren helskinnad (uppenbarligen).
 
Jag har verkligen för bra fantasi för att vistas några längre stunder på så pass läskiga ställen som i Körsbärsdalens källare...men tänk, nu har jag klarat det också. :)

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback