Började söndagsmorgonen med att gå och jobba en timme. Det var bara jag, hundägarna och lodisarna ute (jag var hemma igen redan vid åttatiden). Jag gick genom stan med musik i öronen utan att låtsas om vare sig dem som plockade upp bajs från marken eller dem som plockade upp pantflaskor ur papperskorgarna. Det är så surrealistiskt att gå genom centrum när det ligger nästan helt öde. Och de få människor jag möter ter sig på något sätt ännu mer skrämmande än när det är massor av folk på stan. Men jag tog mig hem helskinnad.

 

Jag har skrivit en hel del idag, vilket känns himla bra. :) Och så har jag sett på två filmer. Dumt nog valde jag två stycken jag aldrig sett förut istället för något gammalt beprövat. Den första filmen gjorde mig riktigt upprörd. Den utspelade sig på en flickinternatskola i England på 1930-talet. En av lärarinnorna var lesbisk, så hennes roll i filmen var självklart en psyksjuk pedofil som våldtog och mördade en av eleverna. Suck. Det för osökt tankarna till Kvinnogatan av Agnes von Krusenstjerna (med skillnaden att det inte förekommer något mord i den boken). Men den storyn kan åtminstone ursäktas med att vara skriven "förr i tiden", medan den här filmen faktiskt är från 2009 och borde ha en lite mindre fördomsfull approach.

 

 

Jag säger inte att sådant här inte förekommer...men faaan, vad trött jag är på smutskastningsframställningar!! Det finns liksom inte så många filmer med lesbiska i huvudrollerna...så varenda en med negativ framställning gör mig mycket upprörd. Tur att det även finns andra filmer, som till skillnad från Oskuldens tid gör mig GLAD och inte deprimerad...