Jag vet att jag har varit lite tyst här på bloggen. Inte för att jag inte haft något att skriva om, utan för att jag haft så vansinnigt mycket annat att göra. Men nu har jag faktiskt en liten stund över att skriva på. :)

 

Igår ringde jag två samtal av egen fri vilja. :thumbup: Jag hade fått fakturor från CSN och försäkringsbolaget (mitt privata alltså - inte mupparna jag har genom jobbet), och jag hade lite funderingar kring dem. Och det mest naturliga för mig hade väl då varit att leta upp lämpliga mejladresser och framföra mina ärenden där...? Visst är det så - men när jag fick fakturorna tänkte jag att det ju vore ett jättebra tillfälle att öva på att ringa. Jag tyckte till och med att det skulle bli riktigt ROLIGT! (Nej, jag har inte slagit i huvudet.) Så igår stängde jag in mig i mitt arbetsrum i Körsbärsdalen och ringde. Jag hade en fluortablett i munnen och jag hade Taylor-spellistan igång på datorn - och hade det inte varit för att jag ville markera att jag var upptagen med något så skulle jag till och med haft dörren ut mot korridoren öppen. Bye bye, säkerhetsbeteenden liksom. :)

 

Imorse ringde en kund och meddelade att han tänkte komma och skriva på några papper typ nu meddetsamma genast omedelbart. För det första var jag ensam, för det andra var det inte min kund, för det tredje var han inte väntad och för det fjärde var papperen inte i ordning för påskrift. :O Jag panikringde till chefens mobil och förklarade situationen (han var fortfarande hemma och lät ganska trött - och han sa i princip att jag fick ordna det), sedan fixade jag fram papperen fort som fan och släppte in kunden, småpratade med honom och visade honom var han skulle skriva på. Och jag kände mig så jävla stolt efteråt. Att jag fixade det, alldeles själv och utan problem. Och det slog mig plötsligt att jag börjar bli riktigt duktig, både på det yrkesmässiga och det sociala planet. :)

 

Jossi har varit himla osynlig på sista tiden. Jag har faktiskt inte sett till honom sedan den där gången när han kom in i mitt rum och bad om ursäkt. Jag vet dock att han har varit i Körsbärsdalen, för jag har hört hans röst i korridoren - men han har inte kommit bort till mig och hälsat, utan han har hållit sig till chefen och en av mina kollegor. Undviker han mig? Tycker han inte om mig längre? Eller hade han bara inte tid att springa runt och hälsa på alla? :question:

 

Never mind. Över till något mycket trevligare - idag fyller världens finaste syster 23 år. :D Och eftersom jag haft så sjukt mycket att göra på sista tiden så hann jag inte köpa hennes present förrän idag. :O Slå in den får jag väl göra imorgon (vi ska ju inte fira henne förrän på lördag). För nu måste jag nog gå och lägga mig. Jag är jättetrött! :tired: Natti, alla söta människor!