Det kanske inte var någon bra idé att gå upp före fem på morgonen. Men jag vaknade då och kände mig pigg, så varför inte? :P Resultatet blev dock att jag kände mig trött igen några timmar senare, så nu har jag tagit en förmiddagslur.

 

Klockan har precis passerat elva (det var ett jäkla klockklämtande bortifrån kyrkan på andra sidan parken, så jag antar att det är söndag idag - man blir himla veckovill av att ha semester) och jag är redan rastlös. Vad ska jag göra idag? Jag vet inte.

 

Den pålitliga mainstreamfilmen jag skulle se igår kväll blev förresten Valentine's Day. Taylor är med i den (och det är ju alltid trevligt) och så utspelar den sig i Los Angeles. Jag måste börja förbereda mig mentalt för det där dygnet vi kommer tillbringa i Los Angeles. Det verkar vara en sådan läskig stad, så extremt stor och ovänlig och ytlig. Inte alls sådär mysig som San Francisco.

 

Igår bläddrade jag i en reseguide om Los Angeles och förfärades över mord-, rån- och våldtäktsstatistiken. Och jag målade upp skräckbilder för min inre syn av allt hemskt som kan hända syrran och mig. Och jag vaknade imorse med den där välbekanta ångestvärken inne i bröstet.

 

Oh dear, oh my...vad skönt det kommer kännas att komma "hem" till San Francisco efter den där lilla utflykten. Om vi nu överlever.

 

Hm. Det kan ju faktiskt bli jättetrevligt också. Det kan ju faktiskt gå hur bra som helst. Jag måste nog jobba lite på min inställning...