Andra dagen i Castro

Lördagskväll i Castro. Jag kan inte fatta att vi bara varit här ett dygn, det känns mycket längre än så (på ett bra sätt alltså).

Imorse var vi uppe tidigt och såg solen gå upp över hustaken. Det var väldigt lugnt och fridfullt, det var typ bara vi ute - vi och så en uteliggare som sov i en port på andra sidan gatan. Vi har sett himla många uteliggare här i området, vilket känns sorgligt och får en att inse vilket bra land Sverige faktiskt är.

Frukosten inhandlades på Walgreens, som kändes som ett Ica Maxi i miniformat - där fanns verkligen ALLT. Utom smör. Amerikaner har visst inte smör på sina mackor. Så vi köpte en burk sylt istället. :-P

Vi gick på guidad gayvandring i Castro, ledd av en jättegullig bög i plastbrandhjälm. Mycket intressant och spännande. Medan vi stod och väntade på att vandringen skulle börja träffade vi förresten på några svenska turister. Väldigt skumt att höra svenska mitt i Castro. :-P

Och så har vi bevittnat ett gängbråk, vilket kändes lite läskigt. Det var en massa gap och skrik om "your girlfriend is a bitch" och "gonna send a bullet in your way". Vi skyndade oss därifrån.

Det var förresten på väg till huset där två av mina romankaraktärer bor. Jag blev helt exalterad när jag fick syn på det här IRL - innan hade jag bara sett det via Google Maps Street View. Vi tog ungefär en miljon bilder på huset och dess omgivning - sedan fick vi syn på en skylt om grannsamverkan och att misstänkt beteende rapporteras till polisen med omedelbar verkan. ;-)

Vi tog en bild på skylten och gick vidare. I en gatukorsning träffade vi en äldre man (troligen bög) som blev alldeles till sig när han fick syn på syrrans Lilla My-reflex. Folk är så himla extroverta här, de börjar liksom prata med främlingar de möter på gatan. Det känns väldigt konstigt, men faktiskt ganska bra. De är så trevliga.

Ångestmonstret följde visst med på resan, och har tydligen som mål att svälta mig till döds. Syrran ville att vi skulle gå ut och äta, alternativt köpa take away och äta på hotellrummet. Jag sa bestämt nej och tyckte att vi kunde klara oss på det vi köpte på Walgreens imorse. Tack och lov stod syrran på sig, och efter mycket lirkande slank vi in på Subway (välbekant och relativt tryggt) och köpte varsin sub. Tjejen bakom disken var jättesnäll och upprepade tålmodigt när vi inte fattade och lät oss betala 10 dollar jämnt fast det egentligen kostade 10 dollar och 6 cent.

Sedan gick vi tillbaka till hotellet och stängde in Ångestmonstret i garderoben och lät fanskapet svälta medan vi åt våra subs. Och nu ska vi nog sova. Natti!

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback