Man skulle ju kunna tro att detta mejl borde räcka för att skrämma bort headhuntern. Men icke! Hon ringde idag igen. Och hon föreslog att jag i alla fall ska träffa hennes uppdragsgivare, även om jag inte är intresserad av tjänsten de har att erbjuda. Ett helt förutsättningslöst möte, bara för nätverkandets skull, för framtida kontakter och så vidare.

 

Jag kände mig som ett rådjur i strålkastarljuset och kunde inte annat än att tacka ja.

 

Och jag tror att det kan bli ganska roligt. Skitläskigt förstås, men eftersom inte hela min framtid hänger på det där mötet så kanske jag faktiskt kan slappna av lite och inte uppleva det som världens undergång om jag skulle göra bort mig.

 

Och jag känner mig väldigt smickrad över att bli jagad på det här sättet (även om jag starkt misstänker att headhuntern får provision varje gång hon lyckas boka ett möte och att det främst är därför hon är så ihärdig).