Tyck om mig!
Stanna hos mig!
Lämna mig inte!

Jag fick en sådan fruktansvärd ångest igår kväll efter att jag gått och lagt mig. Hade inte tänkt ta sömntablett igår, men till slut blev jag tvungen. :S Det var inte den förlamande paniken som slår till snabbt och sedan ebbar ut, utan en djupt liggande, sakta förtärande ångest. Och den håller fortfarande i sig.

Jag vet att jag har en tendens att skräckfantisera. Att få en fix idé, som jag bara inte kan släppa. Som ligger och gror tills jag bara måste släppa ut allt det hemska jag tänker. Och när jag väl gör det har det nått orimliga proportioner, som både skrämmer och förargar och sårar den det går ut över.

Jag vet att det är fel av mig, och det leder aldrig till någonting bra. Så den här gången försöker jag verkligen lägga band på mig, jag försöker verkligen få tankarna att stanna inne i huvudet. För de bara förstör om de kommer ut, jag vet ju det. Men det är så himla svårt...

Tyck om mig!
Stanna hos mig!
Lämna mig inte!