Har varit himla effektiv i helgen, så jag belönade mig själv med att titta på film nu ikväll. Det blev Hip Hip Hora. Och tårar. ;( Det är typ bara den och A Walk to Remember som kan få mig att böla. Annars gråter jag väldigt sällan till film.



Jag kommer ihåg när Hip Hip Hora gick på bio. Jag var och såg den med mamma och syrran. När karaktären Emma drog upp tröjärmen och sa "kolla jag har skärt här" började mamma gråta och kramade min hand jättehårt. Jag var 15 år och hade försökt ta livet av mig några månader tidigare.

Men det var inte Emma som fick mig att börja böla ikväll, det var Sofie. Dialogen mellan Sofie och hennes pappa efter hennes självmordsförsök. När hon säger att det är lika bra att hon dör så att han slipper henne eftersom hon ändå bara förstör allting.

Jag känner igen det så himla väl! Övertygelsen om att det vore bäst för alla om jag bara försvann, att världen skulle bli en bättre plats utan mig och att jag rentav skulle göra folk i min omgivning en tjänst genom att ta livet av mig.

Det är sjuka tankar utan logik. Och jag har dem inte längre, så oroa er inte. Men jag blir illa berörd när jag hör någon annan uttala dem (även om det "bara är en film"). Det är verkligen hemskt att människor kan få må så dåligt!