Igår kväll lyckades jag somna utan Imovane. Första gången den här veckan. Men så var jag också jävligt trött. Utmattad. Visst kom ångesten, men den fick mig aldrig riktigt i sitt grepp.

 

På sista tiden har jag haft en väldigt märklig känsla som kommit och gått. En känsla av att tappa greppet. Av att inte ha kontroll. Att falla handlöst. Vara helt utlämnad. Jag vet inte vad det handlar om eller vad som utlöser det, men det kommer över mig åtminstone en stund varje dag och det känns som om jag håller på att flippa ur.

 

Jag har aldrig haft den känslan förut, och den skrämmer mig. :bigeyes: Och har säkert bidragit en hel del till denna veckas flitiga bruk av sömntabletter. Vilket är ironiskt, med tanke på att Imovane gör just det - försätter en ur kontroll. Men det är ju på ett annat, mycket skönare sätt. Jag har inget emot att bli groggy, börja hallucinera och domna bort. Men oförklarliga inre fritt fall - det har jag väldigt mycket emot! :S

 

Nähäpp...nu ska jag sluta gnälla, och försöka göra något bra av den här dagen. Tvätta, handla, diska...titta på Queer as Folk - och Taylors nya musikvideo...

 

Nämen titta - en Taylor-låt som även Ninemile kan uppskatta...vem hade trott det?! :P