Den senaste veckan har jag läst en skitbra självhjälpsbok - Våga leva! av Erika B. Hilliard. Det var Till freds med mig själv som tipsade om den i höstas, och jag beställde den genast. Men som de flesta självhjälpsböcker har den mest legat och samlat damm i bokhyllan sedan dess. Fram till förra helgen! Då plockade jag fram den och började läsa den.

Jag vet att det finns typ en miljon självhjälpsböcker...men det som gör den här så himla bra är att den förmedlar en positiv inställning till ångest. Man ska inte se sin sociala fobi som ett problem, utan som en tillgång. Tänk bara hur bra det är att vara känslig, förstående, lyhörd och så vidare. Rodnad är inte heller något negativt, utan ett yttre tecken på att livet strömmar genom kroppen, att man känner starkt för något/någon. Och att darra när man är nervös inför en situation/prestation är faktiskt något man borde vara stolt över - för darrandet är ett uttryck för att man önskar göra bra ifrån sig...och det är ju inget att skämmas över, snarare tvärtom. :thumbup:

Boken är full av såna här nya, positiva sätt att se på sin sociala ångest. Den innehåller förstås även en massa tips på hur man kan hantera ångesten, men det som jag främst tar med mig ut i livet efter att ha läst boken är just detta omfamnande snarare än bortstötande av ångesten. För jag tror att det är jätteviktigt att man accepterar sin sociala fobi och ser de positiva aspekterna av dess yttranden för att man ska kunna lära sig leva med den och få ner ångesten till hanterbara nivåer. Om man skäms, bannar sig själv och försöker dölja sina ångestreaktioner så blir ju ångesten en fiende - och hur fan ska man kunna samarbeta med en fiende?!



(Nej, det här inlägget är inte sponsrat - jag vill bara dela med mig av något som jag hoppas och tror kan vara givande för många med social fobi och ångest.)