Jag har känt mig både kompetent och duktig och oumbärlig i Körsbärsdalen idag. :thumbup: Och jag har till och med kunnat hantera den obehagliga kunden! Han ringde och kallade mig "kära Malin" och sa att han skulle komma och hämta några pärmar. Jag kände paniken komma krypande, hela mitt inre skrek "nej nej NEJ!!!" och jag övervägde att gå ut på lunch (trots att jag hade matlåda med mig) eller låsa in mig i badrummet (trots att jag precis gått på toaletten) och låta någon av mina kollegor ta hand om honom...men så bestämde jag mig för att fixa det själv i alla fall.

 

Som en extra säkerhetsåtgärd bad jag dock en kollega att hålla sig i närheten. Och när kunden kom skyndade jag mig att sträcka fram handen för att hälsa, innan han hann börja kramas. Och när han skulle gå och i vanlig ordning frågade om jag skulle komma och hälsa på honom himlade jag med ögonen och sa att "nej, det ska jag inte" och sedan öppnade jag dörren ut mot trapphuset och sa hej då.

 

Sedan skuttade jag nöjt tillbaka till mitt arbetsrum och kände mig så jävla bra. :thumbup: