Utdrag ur Katitzi i Gamla sta'n av Katarina Taikon (1979):
     Vid ena sidan av foajén stod Katitzi och såg på alla människorna. Hon kunde inte förstå varför en sådan underlig känsla av panik spred sig i hennes kropp. [---] Men ändå, det kändes som om hon inte kunde andas och hjärtat slog snabbare och snabbare.
     [---]
     - Vi skulle ha köpt lite godis också, det glömde jag, sa Marianne. Kan inte du kila ut och köpa något, du hinner.
     Katitzi såg den fullsatta salongen och alla som hon skulle behöva tränga sig förbi. Nej, hon vågade inte, istället ansträngde hon sig för att låta glad och hurtig.
     - Nej, men Marianne. Det vet du väl att godis inte är bra för tänderna. Det låter vi allt bli.

Känns detta igen eller känns detta igen?!