Dagens jobbrelaterade

Dagens jobbiga: När chefen kom till kontoret imorse sa jag till honom att jag behövde några pärmar från en kund. Och då sa han att jag skulle ringa till kunden och be om dem. :bigeyes: ALDRIG I LIVET! tänkte jag. Men det sa jag förstås inte. Jag mumlade och slingrade mig och till slut sa chefen att han kunde ringa. Problemet löst. Åtminstone tillfälligt. Men han lär ju inte vilja hålla på och ringa ALLA samtal åt mig, så förr eller senare måste jag väl ta tag i det... :S Det ser jag INTE fram emot!

Dagens positiva: När jag mejlar från min jobbmejl så har det hittills stått "praktikant" under mitt namn. Men idag sa chefen att han inte tycker att det ska göra det längre. Så nu har jag ändrat till "revisorsassistent". :D

Dagens roliga: Jag har ju hand om ett påsbolag just nu, och idag hittade jag ett kvitto på snus och tuggummi i bokföringspärmen. :P Jag mejlade till kunden och frågade om kvittot hamnat i pärmen av misstag (vilket jag självklart fattar att det inte har) eller om han i annat fall kunde förklara vilket samband varorna har med verksamheten. ;) Det ska bli intressant att se svaret, samtidigt som jag bävar för det - för det kan ju hända att han blir arg...

Kommentarer
Lillasyster

Han i påsen blev arg ;)

2012-04-23 @ 19:27:36
Jenny

Känner igen mig i mycket du skriver och just det där med telefonsamtal är riktigt ruggigt, men går faktiskt att träna bort till viss del även om det tar tid. För mig fungerade det tack vare att jag i början skrev ner vad jag skulle säga (vilket förstås ofta tog lite tid i och med att jag trodde det tvunget skulle vara "perfekt") och sen att jag stängde dörren så att jag inte behövde känna att alla kollegor också skulle höra när jag som jag inbillade mig skulle göra bort mig något alldeles katastrofalt. Vet man inte vad man ska svara om det kommer några frågor så be om att få återkomma. Hemma när det gäller att ringa till exempel tandläkaren fungerar det bäst för mig att göra det DIREKT innan ångesten hinner få fäste.

2012-04-29 @ 09:31:48
The Worrying Kind

Jenny: Jag vet att det går att träna bort och jag har försökt och delvis lyckats. Jag har också kört på skriva-ner-vad-jag-ska-säga-metoden, men den går inte riktigt att förlita sig på eftersom personen i andra änden sällan "följer manus"... Stänga dörren borde jag nog börja med, då kanske det går lättare att ringa på jobbet. För det känns verkligen som om hela kontoret sitter med öronen på helspänn och väntar på att jag ska göra bort mig...fast det fattar jag ju självklart att de inte gör, det vore ju jättekonstigt...men det är ändå jobbigt att prata i telefon när andra hör på. Det är till och med jobbigt att svara i porttelefonen, trots att det enda jag behöver säga är företagets namn och sedan "varsågod" när jag trycker på portöppningsknappen...men till och med det är alltså jobbigt, eftersom dörren till mitt arbetsrum är öppen och alla som är i närheten kan höra mig. När det gäller att ringa samtal, har du fullkomligt rätt - det blir värre ju längre man väntar, det är bäst att göra det direkt.

2012-04-29 @ 10:04:51
URL: http://theworryingkind.webblogg.se/

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback