Försvarstal
Hej Jenny! Jag vet att Sverige är ett relativt bra land. Men jag tror inte riktigt att du förstod hur jag menade. Självklart är jag medveten om att jag har skyldigheter och inte bara rättigheter. Anledningen till att jag vill läsa handikapprätt är att jag själv ska bli mer medveten om vad jag faktiskt har rätt till, eftersom jag känner att jag bara slussas runt i systemet utan att någon verkar vilja ta sig an mitt fall. Genom att studera lagar och regler och rättsfall angående funktionshinder kommer jag att få ökade kunskaper om vad som faktiskt gäller, vad jag kan kräva att samhället ska göra för mig - och även, förstås, vad jag inte kan kräva. Som det är nu har jag inte full koll och därför kanske jag lägger energi på att försöka få igenom sånt man inte är skyldig att erbjuda mig samtidigt som jag går miste om den hjälp jag faktiskt skulle kunna få om jag bara var medveten om mina rättigheter och stod på mig mot systemet.
Jag försöker skaffa ett jobb så att jag kan göra rätt för mig. Men mina problem gör att jag inte klarar det på egen hand. Jag får bara ett stort fett NEJ överallt, eftersom jag är så tillbakadragen. Därför behöver jag Arbetsförmedlingens hjälp. Jag vet att de har kontakt med företag som kan tänka sig att ta emot personer med "särskilda behov" och min förhoppning är att de kommer att hjälpa mig att komma i kontakt med ett sånt företag. Men jag har varit inskriven sedan i juni, knappt hört någonting från Arbetsförmedlingen och varit tvungen att själv kontakta dem för att överhuvudtaget få veta namnet på min handläggare, blivit lovad hjälp av handläggaren men sedan inte hört någonting förrän jag plötsligt fått ett brev där det stod att min handläggare inte är min handläggare längre utan att jag tydligen har en ny...och det är en människa jag aldrig träffat och som verkar måttligt intresserad av att hjälpa mig. Dagarna går och jag hör ingenting. Det senaste beskedet är att jag måste sluta studera och börja leva på ett bidrag på 2 700 kronor i månaden för att få den hjälp jag behöver i jobbsökandet. Men detta är en ekonomisk omöjlighet för mig. Jag studerar för att ha en inkomst som går att leva på tills jag får ett jobb, men för att få ett jobb behöver jag Arbetsförmedlingens hjälp, men för att få den hjälpen måste jag sluta studera, men om jag slutar studera går det åt helvete med min ekonomi...och så vidare, och så vidare.
Förstår du mitt problem? Förstår du att jag vill veta om Arbetsförmedlingen verkligen agerar rätt i mitt fall? Förstår du att jag känner att jag behöver sätta mig in i regelverket, för att bättre kunna veta hur jag ska göra för att ta mig ur den här karusellen?
Bra svar tycker jag!
Det är ingen lätt situation du befinner dig i, att ha social fobi är en stor nackdel när man söker jobb och det är inget konstigt med att man vill ha koll på vilken hjälp man har rätt till.
Har läst din blogg en tid nu och tycker det framgår att du verkligen vill ha ett jobb, men jag vet att det kan vara förtvivlat svårt att få...
Allt gott //Per (också sf:are)
Hej igen,
Ett helt inlägg som svar...känner mig hedrad :)
Det glädjer mig att jag missuppfattade dig.
Jag tolkade din mening som att du skulle pressa ut allt du kunde ur samhället.
Har tyvärr haft sådana människor i min närhet och jag tål inte den inställningen.
Men jag köper din förklaring helt och förstår hur du tänker.
Jag är ärligt smickrad över att du tog dig tid att svara och kommer givetvis fortsätta läsa din blogg dagligen :)
Ha en trevlig helg!
Att få hjälp från arbetsförmedlingen är inte lätt även för de som inte lider av social fobi, oftast handlar det nog inte om att de inte vill, utan att de saknar den kunskapen som krävs för att de ska kunna ge den hjälp som behövs för varje individ som kommer till dom.
Tråkigt att di hamnat mellan två stolar som det så fint heter nuförtiden, sluta inte tro på din egen förmåga och tappa aldrig hoppet om att det kommer att lösa sig en vacker dag, oavsett vad:)
