Jag har varit hos kusin F och bara tagit det lugnt, därav den bristande uppdateringen. Men om en timme ska jag träffa en representant för frivilligorganisationen som kanske kommer erbjuda mig en stödperson, så nu är det slut på friden. Jag är så nervös att jag mår illa. Tänk om jag inte hittar dit och tänk om jag inte vet vad jag ska säga och tänk om de inte vill hjälpa mig...och så vidare. Katastroftänkande har alltid varit ett av mina expertområden.