Idag känns det i magen. Jag har två ödesdigra besked framför mig.

Vid halv elva-tiden kommer min läkare på psyk att ringa och höra hur det går med medicinen, och då har jag tre frågor att ställa till honom. Den viktigaste är om han kan tänka sig att skriva ett intyg om att jag har social fobi, som jag kan ta med mig till Arbetsförmedlingen. Om han gör det kommer jag förmodligen få möjlighet att komma ut på praktik eller arbetsträning eller whatever - jag tror det kommer bli lättare för mig att komma in på arbetsmarknaden i alla fall. För nu har jag försökt på egen hand, och det funkar inte. Jag har fina meriter och får komma på intervju - men jag får inget jobb, eftersom jag är "för blyg". Så en psykstämpel i registret och en möjlighet att komma ut på praktik känns som den enda utvägen. Annars kommer jag aldrig komma in på arbetsmarknaden.

Det andra som oroar mig idag är antagningsbeskedet till sommarkurserna. Det kommer komma i eftermiddag. Jag har kollat på ansökningsstatistiken, och till de tre kurser jag helst vill gå är det flera hundra som har sökt. :S Och tyvärr går de bara efter gymnasiebetyget i urvalsprocessen - annars skulle jag lätt ha glidit förbi kön med mina onormalt många högskolepoäng. Nu har jag bara de futtiga poängen från en av mina mest självdestruktiva, deprimerade, självmordsbenägna, ångestfyllda perioder av mitt liv att gå på...och det känns ju inte särskilt hoppfullt.

Om jag inte kommer in på sommarkurserna har jag ingen inkomst i sommar. Om jag inte får ett intyg till Arbetsförmedlingen har jag ingen framtid. Jag vacklar på gränsen till hopplösheten. :(