Mötet på Arbetsförmedlingen gick jättebra. :) Jag kände mig lite malplacerad bland alla hej-jag-har-hoppat-av-gymnasiet-och-söker-jobb-som-städare-ungdomar, men efter informationsmötet visade jag upp mitt psykintyg och det var som att säga "Sesam, öppna dig". Arbetsförmedlaren fick på sig silkesvantarna direkt, och började prata om stödåtgärder och särskilda behov och annat trevligt. Jag behöver inte bry mig om de allmänna förhållningsorder (skaffa coach, kontakta företag, söka massa-massa-massa jobb) som gäller för de andra ungdomarna, utan behöver bara gå hem och vänta på en kallelse från Arbetsförmedlingen. Vet inte om jag är för optimistisk nu, men det känns som att de kommer ta hand om mig och faktiskt hjälpa mig att få jobb. Bara de hjälper mig att få kontakt med ett företag, att få komma in som praktikant eller något, så ordnar det sig säkert. :)