De flesta av mina klasskompisar har en bra bit att pendla till skolan. Så att de kommer dit tidigt är ju inte så konstigt, de måste ju anpassa sig efter tidtabellerna. Men att jag, som bor inom gångavstånd från skolan, också kommer dit tidigt (minst en halvtimme innan vi börjar) verkar desto konstigare.

Imorse frågade två kompisar varför jag gör det. Och jag blev helt ställd! Inte för att jag inte vet varför jag gör som jag gör. Det är jag mycket medveten om! Det är ju för att jag tycker det är så obehagligt att komma in i föreläsningssalen när den nästan är fullsatt. Då känns det som om alla tittar på en, och dessutom finns risken att det inte finns några lediga sittplatser kvar bredvid mina kompisar.

Det är likadant när jag till exempel ska på fest, eller till ett möte. Då ser jag till att komma dit bland de första. För det är inte alls lika obehagligt att sitta och se de andra droppa in en efter en, som att komma dit när de flesta andra redan är där.

Men förklarade jag detta för mina kompisar? Nej. Jag övervägde för någon sekund att göra det, men så ångrade jag mig och kom med mitt standardsvar: "Jag vet inte". Och jag är fortfarande arg på mig själv för det! Jag tycker ju inte att psykiska sjukdomar är något att skämmas över, jag tycker att det borde vara lika självklart att prata om dem som om fysiska sjukdomar. Så varför kan jag inte göra det själv?!?