Jag var på examensavslutning igår, och träffade klassen för allra sista gången. Det var jättesorgligt. :( Jag bröt upp relativt tidigt, för jag kände att stora tårfloden var på gång, och jag ville inte sitta där på restaurangen och stortjuta. Jag grät nästan hela vägen hem...

Men jag är väldigt glad över att jag var med ändå. Det var himla trevligt, och jag fick chans att säga hej då till mina kompisar. Det blev ett riktigt avslut. Det hade inte känts bra att bara försvinna liksom.

Det var tur att jag inte kände till i förväg hur avslutningsceremonin i kyrkan (vi var i kyrkan innan vi gick till restaurangen) skulle gå till, för då kanske jag hade stannat hemma och struntat i alltihop. Vi skulle nämligen gå fram längst fram inför alla människor och ta emot en present och ta alla lärarna i hand. :bigeyes: Jag trodde jag skulle dö när jag hörde mitt namn ropas upp... Men jag klarade det.

När jag gått och satt mig igen tänkte jag på avslutningarna på gymnasiet, när jag knappt vågade gå in i aulan. I både tvåan och trean fick jag dessutom stipendium, som det var meningen att jag skulle gå upp på scenen och hämta - första gången fick min klassföreståndare göra det, och andra gången en kompis. Men igår gick jag som sagt fram och hämtade min present själv. :)