Slutseminariet är över. Och jag överlevde! :D

Mina händer skakade när jag gick fram, jag tittade mer ner i mina papper än på åhörarna och jag hoppade över en del jag skulle ha sagt för att få det hela överstökat snabbare. Men annars tycker jag att det gick...tja, bra. :)

Jag kände mig inte sådär mördande ångestfylld som jag har en tendens att göra. Det var först efteråt, när en stor tsunami av lättnad sköljde över mig, som jag insåg att jag faktiskt måste ha varit jäkligt nervös, även om det inte kändes så.