Dimma och tårar

Nu har jag gråtit under 3 av 4 samtal med terapeuten. Så fort vi börjar utforska den hemska, mörka dimma som kallas "framtiden" börjar mina tårar rinna. Hon säger att jag inte ska ta ut så mycket i förväg, att jag borde leva mer i nuet och inte låta känslorna styra eller göra min dystra framtidssyn till en självuppfyllande profetia. Kloka ord, jovisst. Men det är ord som jag inte är mottaglig för. Lätt för henne att säga så, hon har ju jobb och verkar må bra. Men jag får avslag efter avslag efter avslag...och då är det inte lätt att tänka positivt. Det är däremot väldigt lätt att känna sig värdelös, oönskad, missanpassad...

Jag tycker synd om min grupp. Jag kom till gruppmötet med rödgråtet ansikte idag, det måste ha varit besvärande för dem. Igår (efter mejlet) blev jag hanterad med silkesvantar, och behandlingen var liknande idag. Stackarna, de har verkligen inte bett om att behöva stå ut med mig. Men det är ju bara till och med måndag, sen behöver de inte träffa mig förrän framåt mitten av januari.

Kommentarer
Lillasyster

Stumpan, inte så! Det är inte "de står ut med dig", de ska vara jävligt glada som får träffa dig. Inser de inte det så inser de inte hur fantastisk du är, gumman <3



Väntar hemma hos dig med massor av kramar! <3

2010-12-17 @ 15:38:29

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback