För några timmar sen ringde en tjej och frågade om jag ville prova på att vara modell. Jag är medveten om att jag kanske lät lite otrevlig, men dels var jag uppstressad över att jag inte kände igen numret och dels är jag skeptisk till erbjudanden som kommer som fallna från skyarna.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om något som hände för en stund sen. På väg till centrum blev jag påkörd av en cyklist, och strax därpå blev jag nästan påkörd av en bil också. Och genast dök det upp tankar som; Är jag osynlig? Finns jag överhuvudtaget? Jag menar, eftersom folk kan agera som om jag inte vore där.

Efter den händelsen var jag helt uppskakad. Jag gick och köpte en sak som planerat, men när jag var klar med det och stod i rulltrappan och såg eftermiddagsrusningen och kände mig ensam och liten och rädd - då ville jag bara hem. Så den andra saken jag skulle ha får jag väl köpa senare, när jag har lugnat ner mig.